Dag 5, de här med värk hörni.

Lycka, både i kropp och sinne. När kan man känna det? Och hur glad blir man då när det släpper?

Häftigt att känna den smärtfria känslan i kroppen. All molande smärta som gjorde att jag ständigt fick lova att lite småtärna mig hela tiden, att lugnt sitta i en soffa eller stol kunde jag glömma. Och det här med en god natts sömn, vad tusan är det? När man hela tiden måste resa sig upp i sängen för att ändra ställning. Och att ändra ställning gjorde så sjukt många gånger per natt. Denna jävla huvudvärk som blev följden för att jag aldrig kom ner i djupsömn och då rening och tvätt i hjärnan gjorde mig galen. En så kallad ”bakfylle” huvudvärk deluxe.

Jag som normalt är pigg och glad på morgon och full med glädje och energi, tappade detta ganska mycket.

Men att vakna, ja med värk i snittet i rumpan och på utsidan av låret är verkligen inte samma värk.

Snacka om cool renovering av både kropp och knopp

I går satt jag och fota lite i macro, så sjukt kul.

Häftigt som det kan bli, som denna lilla pistill som liknar ett virus men i min värld är detta ett gladvirus som jag gärna vill sprida vidare till alla.

Jippi, jag är med ny ”hip”

Skulle ha skrivit tidigare men jag har faktiskt inte orkat, jag vilar massor för jag är trött efter denna grej. Ja alla är det efter en höftledsoperation.

Dag 4 har precis börjat.
Reflektion från dagarna innan och även min tid innan och med dess förberedelser.
Blev nog mentalt klar redan i dec20 med att något borde göras med min höft.
Började då gymma tyngre 3-4 dagar i veckan och samtidigt coachade sonen i gymmet då han har en pajad axel.
I över 2,5 år hade jag innan även artrostränat via Joint Academy och gymmat såklart.
Att vara förberedd inför en operation är a&o. Idag känner jag mig nöjd över allt slit jag gjort, mycket pannben när smärtan ville ta överhand. Nervsmärtan är värst, den gör en mentalt galen.
Men så dag 4, är noga med vila, träning, fottrampning, tabletter och att gå på kryckor går så fint och jag känner mig stabilare än någonsin, sen att det är lite oskönt i rumpan och på sidan, att låret sväller aningens när jag varit uppe på eftermiddagarna stör mig föga. Är bara noga med min djupandning och egenvård av lymfsystemet så jag hjälper vätskan att komma dit den ska, diafragman måste ha sin hjälp när vi sitter mycket.
Så oj så långt det blev men till alla som inte fick sin op tid, kämpa på och till oss andra som blev ”hippi” träna vidare🦵💪❤️

Snacka glad och pigg jag kände mig här, precis kommit till avdelningen och druckit ett glas äpplejuice.
Det är som ett litet plåster över snittet.

Att intala sig är som att öva in något, är det rätt eller fel? Det beror…

Tomat Vilma sådd i november 2020

Jag säger bara, det man övar sig på blir man bra på eller iallafall bättre.
Det gäller allt med oss människor, allt från å lära sig spela piano till att intala sig saker. Ju mer rädd jag är för min höftledsoperation ju räddare gör kroppen mig men jag tänker att det ska bli en härlig lättnad och genast känns det bättre. Ja har övat på det länge nu.
Risker? Finns alltid.
Men något som ger mig lycka och glädje är detta, vilket spirande liv.
Färdiga tomater, så värt att så i november
Meloner som blommar, nu måste jag kolla om jag ska pollinera denna sort.
Toppade pelargoner som grenar fint.
Nya kryddor ska nu testas, vilka dofter och smaker.
Hinner jag fundera något i detta kaos av grönsaker? Nix.

Vattenmelon

Ribban läggs, ny hemsida som ska

bli klar snart, kanske i morgon slapps den.

Nu har vi suttit och tänk, pratat, tittat, ändrat, gjort om, tagit bort och kära nån vad vi har grejat, Linnea och jag.

Men så har jag med ett proffs att göra, en människa med rätt tänk så får man vika ibland för egna idéer. Det är ju trots allt en väldigt stor åldersskillnad och gissa om det yngre släcktes har mer koll på det här med hur saker och ting på nätet ska utformas. Ja mycket koll ska jag säga.

Men så blir det bra också.

Hon är hårdare på att det ska bli rätt än min mamma som var väldigt noga med svenska språket, men jag bara älskart.

De här med kosten

Ja hur mycket man än tror på en medicin så gör maten det stora jobbet i kroppen.

Ge skitmat och få en skitkropp, svårt att förstå? Nej inte för mig men jag tror att det är så för många.

Att kolla in vilka ingredienser något innehåller så kan man komma långt. Att baka själv gör att du kan minska på en massa skit som inte är artegna ingredienser och då något som kroppen inte känner igen. När något som kroppen inte känner igen kommer in så tänker kroppen, jaha och vad ska vi göra med det här då? Vart ska kroppen ha nytta av det? Jasså ingenstans men då hittar vi väl på nåt. Redan där börjar det att störa i kroppen men vi märker inget utan det tar tid.

Så nu inför min operation så är det viktigt att äta arteget, mat för min art, människa homo sapiens sapiens. Min lever kommer få mycket att jobba med då jag måste äta starka smärtstillande i början, så redan nu gäller att stärka levern och kroppen så gott det går. Nu skulle jag aldrig äta och utsätta min kropp med detta kex ni ser nedan för jag har ju koll, men många gånger undrar jag, har ni?

Operation

Alla som inte är helt perfekta vet hur det känns. Man kämpar som satan, dag ut och dag in. Ibland får man höra, krya på dig men jag är inte förkyld kämpar bara mot något som tar bort mitt brosk i leden, vilket inte går att stoppa.

Vad som försegår i mitt huvud hör ingen, ser ingen, kan ingen gissa för jag är oftast nej jag är jämt glad.

Vad jag hör är härliga hejjarrop men en som kämpar med denna höft i stort sätt hela livet vet inte hur jag ska lyssna på detta.

Idag var dagen jag skulle på en liten utbildning i att få en ny höft. Sophiahemmet är väldigt proffsigt hittills må jag säga. Vi lyssnade, frågade och skrattade, jag och 3 gubbar. Snacka härligt umgänge!

När vi sedan reser oss upp säger fysioterapeuten att vi verkar se ut att klara oss fint, så jag valde att inte ta ut en förhöjning till toan och ingen gripklor heller. Att träna har gett resultat som syns.

När allt är över lägger sig min känsla av oro och jag stämplar ut min parkering och beger mig hem. Stannar i Rotan för att jag vill fira min seger över mig själv med en flaska rosébubbel

Ibland känns de bara

Ja i bland känns kroppen så där oförskämt lugn. Det är inte ofta i dessa dagar jag får den känslan, ofta är kroppen på en sådär lagom obehaglig stressnivå men så kommer dom där dagarna och jag känner mig stark och så där lite oövervinnerlig eller nåt, bara en så stark bra känsla.

Kanske det blir så när veckan, visserligen som vanligt innehållit en del turbosvängar med upp och ner. Men mer åt det bra kreativa slaget, som när jag tog fram all min fotoutrustning och satte upp allt i köket i kliniken. Där ska det nu fotas. Ska bara uppdatera mig lite, det var ju över 10 år sen jag fotade lite mer proffsigt för sen bytte jag bana och blev massageterapeut i stället.

Nu kan jag ju verkligen få ihop alla mina världar med att fota snygga bilder till min nya hemsida som proffs Linnea jobbar med.

Förresten en annan gammal hobbygoding gjorde entré i veckan, göra egen hudvård och först ut blev en antiage kräm/ gelé till ansiktet ( blev 4 pumpar)och sen när man liksom är igång så blev det 12 cerat, ja varför inte? I veckan som kommer ska jag göra hudkräm, hela min kropp skriker efter en bra eko hudkräm och jag vet att jag kan göra en sådan.

Kanske är det våren som lockar fram min kreativitet och fåglarnas skönsång eller så är det att se krokusen växa fram på gräsmattan.

Klippa bort varskott på äppelträdet

På ett år blir det många vattskott
När det räckte till 2 gånger, vad bra med kompostkvarn

Ja tänk att det växer så det knakar på vårt ända äppelträd. men för att få detta träd att kunna ge lite äpplen så måste det klippas och formas, dock har det avart eftersatt i många år då min kropp inte velat vara med på tåget pga av mycket smärta men nu ja smärtan finns kvar men glädjen till att fixa trädgården är större än smärtan.

Allt som kliptres av maldes ner i min kompostkvarn och lades sedan på mina gångar i trädgårdslandet. Nu förtiden bränner jag sällan grenar och klipp utan använder detta som grund i landet för allt blir ju till näring. Men det tar olika lång tid.

Under gallret längst ner mot gräsmattan så ligger det stora tjocka grenar som långsamt förmulltnar, sen lite mindre grenar och sen massor av gammalt löv med en massa smågrenar i. Detta ska nu ligga en stund och sjunka ner lite sen ska lite kogödsel på och sen jord, jord som jag förra året började bygga, ja bygga eller hur man säger, den är med bokashi som grund. Mer näring kan man nu få leta efter. Dock till sommaren för extra näring kommer jag att göra nässelvatten och vattna med.

Nu behöver mina grönsaker och den mat faktiskt som vi ska äta att bara gödas av det som naturen kan ge, gissa om det är lite kemikalier i vår mat?

De här med att skriva

Oftast kommer det bästa tankarna att skriva när jag inte kan skriva ner tankarna. Kanske börjar tanken med att jag lyssnar på nyheterna och går igång på ett ämne jag känner starkt för eller så har jag något jag vill skriv om helt enkelt som jag brinner för.

Eller så måste jag tänka på att inte störa mig med andra.

Hur jobbigt kan de bli eller så väljer jag bara att köra och göra och skriva som jag brukar. Det finns alltid någon som det inte passar för.